Under helgen har jag kommit fram till ett jävligt jobbigt beslut. Ett beslut som jag dessvärre måste ta. Ett livsviktigt beslut för mig som människa.

Redan innan helgen så hade jag tagit beslutet att helgen skulle få visa vad mitt beslut som jag har bestämt mig för att ta skulle bli. Men beslutet blev vad jag minst av allt ville, hela kroppen skriker att det är så fel…. Men huvudet säger att det är det enda rätta för jag orkar inte längre.

Detta är väl semester när man orkar ta jobbiga beslut…

Fast tårar rinner längs kinderna så vet jag att mitt beslut är det enda rätta.