Den här helgen har varit den mest softa på länge. Har planerat in fotojobb och planerat inför olika fotoprojekt jag har framöver. Annars bara softat och sovit länge på mornarna.

Några fotojobb har jag lagt neråt slätten till. Vill som jag har skrivit förrut lägga lite mer jobb där nere så att jag kan umgås med nära och kära lite mera. Mamma blir ju dessvärre inte yngre. Finaste och bästa K hjälpte mig igår på ett herodiskt sätt. Trots tidsbrist för att han skulle iväg på resa idag och trötthet efter ha jobbat åkte han runt för att hitta ställen för mig att plåta på. Han är bara bäst! Hittade ett kanonställe precis vad jag letade efter. Sedan fanns det några ställen till som bara är helt underbara. Det känns fanstastiskt kul men samtidigt spännande som jag inte känner till slätten speciellt mycket. Här i stockholm hittar jag nya ställen att plåta på varje dag men att inte bo där man skall plåta och försöka hitta blir så mycket krångligare. Envis som jag är så fixar sig allt.

Usch, den här veckan har varit riktigt jobbig annars. Kännt mig hängig och deppig. Vet faktiskt inte varför jag varit nere men det är väl allt som hänt som ibland ploppar upp och man ältar det sorgliga… Nää jag vet faktiskt inte. Behöver verkligen inte vara deppig för allt är på topp i livet annars men ändå så ramlar man ner i det svarta och vill bara gråta….. Som sagt var… man är och förblir en riktig konstnärssjäl. Rastlös och melankonisk blues i själen. Har gråtit jättemycket den här veckan och det är inte ens en pms vecka.. jättekonstigt och jobbigt att vara nere när man bara igentligen vill sjuna och vara glad. 🙁 Träningen har gått på halvfart och den som flytit på så himla bra förrut. Men det är kanske kroppen som vill att jag skall vila och då måste man väl bara lyssna på kroppens signaler. Nu blir det en långpromenad iallafall…. 🙂

Ta hand om er och vi går mot ljusare tider iallafall.

Kramar